När vi vill önska någon lycka till inför viktiga utmaningar som arbetsintervjuer, fotbollsmatcher eller studentexamensprov kan vi exempelvis uttrycka det genom att säga ”jag håller tummarna för dig”. Att hålla tummarna är ett uttryck vi använder på svenska i både Sverige och Finland, och på finska har vi det parallella uttrycket pitää peukkuja (’hålla tummarna’).
Gesten som hänger ihop med uttrycket är ändå oftast olik i de två länderna. I Sverige är det typiskt att knyta tummen hårt i näven, medan den finska gesten i regel är en tumme som sticker rakt upp ur en knuten näve. Att de svenska tummarna ska hållas om ”med de andra fingrarna” framgår i Svenska Akademiens ordbok, medan det finska uttrycket i vissa finska ordböcker anges i en utvidgad form där det klargörs att tummarna ska hållas upp, pitää peukkuja pystyssä (’hålla tummarna uppåt’).
I sverigesvensk kontext tycks det även utifrån en empirisk studie vara givet att tummarna hålls så att de göms i näven medan det är lika självklart att de finska tummarna sticker upp. Men hur hålls finlandssvenska tummar egentligen? Det finns tecken på att en tumme som sticker upp ur näven är den typiska gesten på tvåspråkiga orter i södra Finland, alldeles oberoende av om språket är finska eller svenska, medan åtminstone Åland framträder som ett område där båda slags tumgester är vanliga.
Att hålla tummarna är alltså ett svenskt uttryck vi delar i sverigesvenska och finlandssvenska, men vill vi förstärka eller ersätta det verbala uttrycket med en gest gör vi det ofta med två olika varianter beroende på om vi är från Sverige eller Finland, och möjligtvis också beroende på vilken del av Svenskfinland vi rör oss i. Bland de som talar svenska i Finland är det, åtminstone på Åland, därmed möjligt att se både tummar som sticker upp och tummar som knyts hårt i näven.
Det är inte endast i svenska och finska vi önskar varandra lycka till med fasta uttryck och tillhörande handgester. En parallell finns exempelvis i tyskans den, die Daumen halten, drücken (‘att hålla, trycka tummen/tummarna’). I bland annat danska (krydse fingre) och norska (krysse fingre) men även engelska (cross one’s fingers) och italienska (incrociare le dita) korsas pekfingrar och långfingrar i samma betydelse.
Källor
De Mauro, Tullio (red.) 2000. Grande dizionario italiano dell’uso. Vol. 3, FM-MAN. Torino.
Den Danske Ordbog. Fritt tillgänglig på adressen https://ordnet.dk/ddo.
Det Norske Akademies Ordbok. Fritt tillgänglig på adressen https://naob.no/.
Deutsches Wörterbuch. 1997. Berlin.
Henricson, S., & Nelson, M. 2021. Varietetsspecifika gester: Att hålla tummarna i Finland och Sverige. Svenska landsmål och svenskt folkliv 143:346. S. 37–61. Fritt tillgänglig på adressen https://kgaa.bokorder.se/sv-SE/article/4497/svenska-landsmal-och-svenskt-folkliv-2020.
Kielitoimiston sanakirja. Fritt tillgänglig på adressen https://www.kielitoimistonsanakirja.fi.
Nelson, M., & Henricson, S. 2018. Håll koll på tummarna. Språktidningen 4. S. 54–58. Fritt tillgänglig på adressen https://spraktidningen.se/artiklar/2018/05/hall-koll-pa-tummarna.
Merriam-Webster dictionary. Fritt tillgänglig på adressen https://www.merriam-webster.com/.
Sinnemäki, M. 1982. Lentävien lauseiden sanakirja. Helsingfors: Otava.
Svenska Akademiens ordbok. Fritt tillgänglig på adressen svenska.se.