Verbet skida kallas för ”det korta och bekväma finländska ordet” i Hugo Bergroths klassiska språkvårdande verk ”Finlandssvenska”, men också isländskan har samma korta uttryck i verbet skiða. Detta enkla verb för aktiviteten att färdas på snö med hjälp av skidor lär inte vara obekant i Sverige heller, men det vanliga uttrycket är frasen åka skidor, fast även gå eller löpa på skidor förekommer. Speciellt i tävlingssammanhang talar man om skidlöpning och skidlopp. På norska går man på ski, eller om det går i en snabbare takt så løper man på ski, såsom storåkaren Klæbo bevisligen gör i uppförsbackar. Det kan också heta renne på ski, vilket framgår av namnet på det berömda långloppet Birkebeinerrennet, men uttrycket kopplas också ihop med utförsåkning. Gå på ski och løbe på ski är gångbara även på danska, men det räcker gott också med att stå på ski, t.ex. ”jeg elsker at stå på ski og tager ofte till Norge”. Själva redskapsordet, substantiven ski eller skida, har sitt ursprung i det nordiska ordet skiða som syftar på ett kluvet, mest avlångt trästycke, vilket väl hänger ihop med hur man i äldre tider tillverkade skidor.
Lästips
Bergroth, Hugo, 1928. Finlandssvenska: Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift. Helsingfors: Schildts.
Ordboksartiklarna i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), Den danske ordbog (DDO) och Bokmålsordboka & Nynorskordboka (BNO):
SAOB, “skida”: https://svenska.se/tre/?sok=skida&pz=2
DDO, ”ski”: https://ordnet.dk/ods/ordbog?select=Ski,1&query=ski
BNO, ”ski”: https://ordbokene.no/nno/bm,nn/ski