Carlas forskning kring knutar, tiden och havet – började med hennes engagemang i civila räddningsaktioner i Medelhavet.
Under sitt residens på Sveaborg fortsätt konstnären utforska tiden med hjälp av knytnings- och skarvningstekniker. Hon använde rep som hon fått av fiskare och repmakare på Åland. Hon använde sig också av andra tekniker för att hålla tiden, exempelvis sjömansvisor och arbetssånger.
Sedan 2024 har Carla Tapparo varit aktiv i det civila räddningsarbetet i Medelhavet. En del av hennes utbildning handlade om att knyta knutar, vilket hon fick lära sig av sjöfarare som gärna delade med sig av sin kunskap. I den matematiska knutteorin är den enklaste knuten en cirkel som kallas trivial knut. Cirklar används ofta som metaforer för cykliska rörelser i naturen, exempelvis årstidernas växlingar. En linje kan å andra sidan förstås som en representation av linjär och progressiv tid, vilket hör ihop med kapitalism och kolonialism.
Knutarna visade sig bli ett sätt att kommunicera med tiden och använda förvecklingarna, samtidigheten och de asynkrona processerna hos rumtiden och materien. Det djupa havets tid ställer frågor om havets autonomi och hur den utmanas av människans handlingar.
