I samband med denna veckas filmvisning av filmen Anerca har vi bjudit in dokumentärfilmsveteranen Markku Lehmuskallio och hans son Johannes Lehmuskallio till ett samtal runt filmen och dess tillkomst. Samtalet leds av Petra Laiti, som är känd bland annat för sitt arbete för samernas rättigheter.
Anerca visar de inhemska kulturerna som bor längs polcirkeln, inom gränserna till Finland, Sverige, Norge, Grönland (Danmark), Kanada, Alaska (U.S.) och Ryssland – gränser som inte drogs av dessa kulturer.
Anerca är en film om ursprungsfolks inre världssyn och andetag i den arktiska regionen. Det finns två slags andetag; den typ som upprätthåller livet och den typ som uttrycker existens. På Inuktitut-språket är ordet för ”att skapa poesi” detsamma som ordet för ”att andas”. Dessa ord härrör från anerca. Anerca betyder själen, livets andetag.
När en person, samhälle eller människor andas glädjen eller smärtan i deras existens, avslöjar detta något antingen fristående eller ingripen i vardagen och, avgörande för den som andas, det är livets andedräkt. I Anerca andas de arktiska folken.
