Northern Script har varit och fortsätter vara en fantastisk chans för aspirerande manusförfattare Norden över. Konceptet är simpelt på pappret: skriv ett kortfilmsmanus, eller delta med något du redan skrivit, och ifall du blir antagen får du komma med på en lägervecka i Uleåborg, för att finslipa ditt manus och bekanta dig med industriproffsen.
Som varenda manusförfattare vet är det dock mycket som inte ryms på pappret.
För det första, den där stunden då du träffar workshop-deltagarna och instruktörerna. Det är lite nervöst. Pirrigt. Prövande leenden. Flackande blickar.
För det andra, insikten om att ni är olika. Olika åldrar, olika språk, nationaliteter, intressen, uttryck. Livsöden. Sedan det tredje, entusiasmen. Att ni alla brinner för film.
Det där tredje, entusiasmen – som blommar ut i generositet. Före du anar det delar alla med sig av upplevelser, tips, uppmuntranden, råd. Det gäller inte minst proffsen, som med erfaren precision ger feedback på manus och struktur till de pitchar vars betydelse och vikt uppenbarar sig under veckan.
Och låt oss inte glömma den generositet som ingår planerandet och finansierandet av allt detta härliga. Bekostad resa, logi, mat, för att inte tala om de evenemang som ordnas i samband med lägret. Kärleken till filmskapandet och människorna som befolkar industrin.
Vid sidan om det romantiska ligger Northern Scripts styrka i ambitionen att på riktigt föra aspirerande filmmakare närmare den verklighet som de hoppas bli del av. Jag har redan nämnt pitchandet, men inte de människor som man under veckan i Uleåborg får möjlighet att pitcha till. Verkliga människor, med verkliga titlar, som producent, distributionsansvarig, regissör, sound designer – den här terminologin står plötsligt framför en, i kött och blod, och dessutom med ett ivrigt öra till dina ambitioner. Det gör mycket för den konstnärliga självkänslan, ännu mera för hoppet om att faktiskt kunna kalla manusskrivande sitt yrke!
Manuset jag skrev – tofubarn – skulle det blivit av utan Northern Script? Ärligt talat, ja, det skulle det. Skulle det transformerats till en text i händerna på någon som faktiskt kunde se historien på silverskärmen? Knappast.
Jag lärde mig massor och lärde känna ännu fler på Northern Script, som organiserades av Mediametka och delfinansierades av Nordisk kulturkontakts stödprogram VOLT. Jag hoppas innerligt att så många flera ska få tillgång till en upplevelse som detta kapitel av vänskap och kultur, och den framtidstro som kryper sig in i benmärgen efteråt. Uudestaan!
Blev du inspirerad av Zacharias erfarenheter eller har du en projektidé som också stärker det nordiska kulturlivet och nordiskt samarbete? Bekanta dig med VOLT och andra nordiska stödprogram för kultur och samhälle här – och missa inte: Sista ansökningsdagen för VOLT är den 4 april!