Heidi von Wright (Finland) och Lív Maria Róadóttir Jæger (Färöarna) är båda nominerade till Nordiska rådets litteraturpris 2021. I den här live streamen intervjuas de av Malan Marnersdóttir.
Heidi von Wright (f. 1980) debuterade med skör och spräcklig (2003), en underfundig diktsamling förankrad i barndom och fantasi, lågmält fokuserad på språkets fallgropar och möjligheter. Vid sidan av sina 7 diktböcker, som alla pejlar textuella mysterier och språkliga miniatyrkristaller, har Heidi von Wright också ägnat sig åt att teckna serierutor på sin blogg. År 2020 skrev hon tillsammans med Jolin Slotte ett antal kortnoveller, publicerade i Märkligt verkligt – Verkligt märkligt, som hon också illustrerade.
Autofiktiv dikt av Heidi von Wright, Heidi von Wrights åttonde bok, är trots sitt namn inte någon regelrätt diktsamling. Istället har vi att göra med ett slags prosalyriskt utformade anekdoter och minnen. Det är släktingar som kommer till tals: i hög grad mormor, men också mormors mor, morfar, morfars bror, farfars far, syskon, m. fl., samt diktjaget självt. Vi hör om mormors bror som transporterade olja och omkom i ett anfall från ett tyskt bombplan, farfar vars piano fördes över gränsen och dumpades i diket, far som föds för tidigt, ligger i kuvös och får konjak, ”en droppe på en trasa”.
Liv Maria Róadóttir Jæger (f. 1981) utgav diktskivan Mítt navn við hondskrift 2014 och sin första diktsamling, Hvít sól, 2015. Hon har en magisterexamen i filosofi från Köpenhamns universitet. Eg skrivi á vátt pappír är hennes andra diktsamling.
Dikterna i Lív Maria Róadóttir Jægers Eg skrivi á vátt pappír (”Jag skriver på vått papper”, inte översatt till svenska men utkommer på danska och översätts av Erik Skyum-Nielsen) är förankrade i relationer till andra människor och till texter av andra diktare, författare och filosofer. Det konkreta, det abstrakta och det vardagliga skildras nyktert. Ibland så enkelt och klart som var det tal om en logisk begreppsanalys, men så plötsligt vecklas det poetiska språk ut, en iakttagelse eller känsla tolkas, omsluts av en bild, som så kanske igen avbryts av citat eller ett mycket konkret konstaterande från en tonårstjej, som helst vill vara för sig själv.
