Kan ett stycke skogsmark vara ett offentligt konstverk? Tillsammans med kurator Maija Kasvinen diskuterar Malin Arnell och Åsa Elzén sitt aktuella konstprojekt ”Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap”.
Duon har för 50 års tid, fram till år 2069, arrenderat ett 3,7 hektar stort och triangelformat skogsområde på Fogelstad Säteris marker i Katrineholms kommun. En skogsmark med stark historisk koppling till den välkända feministiska och fredsfrämjande Fogelstadgruppen, som bildades i Sverige år 1921. Arnell och Elzén vill med sitt projekt undersöka möjligheterna att konstnärligt och juridiskt ta en bit skogsmark ur produktion med syftet att säkra dess fortlevnad i en oändlig framtid. Verket kan ses som en hyllning till Fogelstadgruppens verksamhet, men är också en motståndshandling emot den antropocena tidsålderns skogsprofitering.
Projektet har finansierats av Statens konstråd i Sverige.
Malin Arnell, fil dr. i koreografi, arbetar som interdisciplinär konstnär, forskare och pedagog inom ett deltagande, performativt, ekologiskt och socialt engagerat konstfält. Arnell bearbetar materialiteter hos objekt, språk, tid och kroppar med hjälp av rumsliga och arkitektoniska interventioner, koreografiska strukturer och pedagogiska modeller.
Åsa Elzén är konstnär och bor och arbetar i Näshulta, Sörmland. Elzéns praktik är transdisciplinär och hon arbetar med begreppet ”träda” i relation till temporalitet, klimatkrisen och queerfeministisk- och mer-än-mänsklig historia och historieskrivning. Sedan en tid tillbaka fokuserar hon på arvet efter Fogelstadgruppen (bildad 1921 i Sörmland) och deras praktik rörande ekologi och resiliens.
Maija Kasvinen är en kurator som har studerat i Stockholm och arbetar nu i Centret för konstfrämjande (Taike) i Finland. Hon har arbetat med offentlig konst och pratar gärna om konstens relation till samhället, bland annat i podcasten ”Kuution jälkeen” och i Handelskammarens årsmöten.
